Det var i Mora, hon skulle prata om hur hon upplevde sin skolgång. Det var ganska spännande, för ibland kände man igen sig. Jag köpte tyvärr ingen bok av henne, men den finns ju i skolan, om jag vill läsa den.

Jag vill inte se dyslexi som ett problem, men ändå får man höra det hela tiden. Precis som vi ska bli behandlad olika. Vi är ju fortfarande unika människor, bara att vi inte skriver lika bra eller läsa lika bra. Vi behöver kämpa hårdare i skolan, men den skiten får vi väl ta. Vi kanske kommer ihåg det mer än pluggisar. Eftersom vi får nöta tills det sitter i vårat minne. Del kanske lär sig fort, men glömmer fort, efter provet.

Jag har inte själv valt att ha dyslexi direkt, så jag kan inte rå för att mina meningar inte blir MVG matrial.

Jag får aldrig ge upp, kämpa, kämpa, kämpa.

Aftonbladet.se