Jag vill dig inget ont, men varför fortsätter ni ignorera mig? jag mår inte bra av det. Jag kan inte hålla mig frisk i mitt huvud hur länge som helst, jag börjar positiva impulser av dig.

Jag vill inte bli galen, snälla. Jag ropar på hjälp men ingen hör min svaga röst.

Funderar starkt på att spela lite Hitman: Blood money

Fan jag vill ha ett nytt hitman spel, synd att de som gör hitman, håller på med kane and Lynch och spelet blev ju inte direkt bra. Såg lite fram emot det spelet men nu blev man för besviken och tänker inte köpa det. Sett recensioner om spelet.

Eller så ska jag duscha och sen spela Call of Duty 4 online.

Ja helst när både elever och lärare är sjuka runt omkring, det blir att man undrar ibland hur ska man kunna klara sig från förkylning då.

Det blir ju att man får lust att stanna hemma och slippa bli sjuk men det går inte, för då blir det skolk haha.
Jag hoppas att smittspridningen slutar så man slipper bli orolig.

Jag får helt enkelt hålla ut och äta c-vitamin tabletter.

Jag blev också klar med Referatet samma dag som jag börja med det. Så jag säger grattis till mig själv.

Jag skulle ha prov i svenska, men till min förvånad så var det en fråga "Vad är det markerade texten" Är det adjektiv, verb, pronomen.

Men inget var markerat, resten av frågorna var markerade. Vad jag fick svar var att ordet var kursiverat, men andra frågorna var det markerad fet text på det hon undra över.

Varför kunde inte hon skriva såhär istället då?

Vad är det kursiverade texten för något?  

Varför göra så komplicerat hela tiden? Vill inte läraren att man får godkänt på proven? 

Jag kom lite sent till skolan och såg att flaggan var hissad ner lite. Jag minns inte riktigt när man brukar göra det. Lite senare under dagen fick jag reda på att min före detta lärare dog av cancer.

Jag som trodde hon började bli frisk. Jag vet inte hur jag ska känna mig just nu, ledsen, som vanligt eller inte känna något. Bästa minnet vad jag kan komma på just nu, var när vi skulle besöka riksdagen.

Det var mer resan som var kul, för man fick åka gratis tåg och fick vara med under pratstunderna som blev.

Min svensk lärare ställde in sista lektionerna så jag gick hem, antar att hon sörjer sin kollega och jag förstår henne fullt ut varför lektionerna blev inställd.

Idag kom jag sent till skolan igen för jag är djupt deprimerad och har inge energi att ge. Jag fick skjuts av min klasskamrat Fanny men det var tack vare att min lärare sa:

- kan inte Christian åka med dig.

Jag svarar:

- Om jag får det för Fanny så följer jag med.

fast egentligen kan ju inte Fanny säga nej, för om hon skulle göra det, skulle det ha visat att hon inte är en snäll människa, fast det vill ju inte hon så hon svarar ja.

Fanny är så otroligt söt och jag är själva odjuret. Om jag och hon skulle blivit ihop så hade vi varit så olika och folk skulle undra varför vi är ihop. Självklart så är vi inte ihop eftersom detta är verkligheten och inte fantasi.

Vi skulle till Missions kyrkan för att se på Per Holmgren prata om våran miljö och vad vi kan göra för att bromsa processen för att vi ska kunna fortsätta åka skidor och åka skoter som många i Skattungbyn gör.

P.S tänk dig en dag utan snö? Sommar året om, en del kanske skulle gilla det, andra saknar vinter aktiviteter.

Ja, ni såg rätt på rubriken. Jag grät över att mitt liv har sett ut likdant sen fyra årsen. När jag blev ensam och övergiven. Det känns som åren bara går men jag mår samma sak alltså dåligt och aldrig får man må bra.

Det känns ibland att man upplever samma dag varje dag och ingenting händer. Jag är så trött på att vara ensam och inte har några vänner. Varför är jag så hatat? jag har inte gjort dig någonting? Jag knarkar inte eller super eller använder tobak så vad är problemet?

Om det är något rykte om mig eller något så är det fan inte sant. Känns som någon sprider elaka saker om mig. Eftersom ingen vill umgås med mig.

Jag är fruktansvärd trött och jag vill förändra mig, snart kommer jag vara elak på riktigt för det är väl det enda sättet att få tjej eftersom tjejer gillar elaka människor.

Jäpp ni hörde rätt, det är väl bara familjen som vill fira mitt liv men ingen utanför familjen. Jag finns inte enligt andra eller så är mitt liv inte värt att fira. Har alla bara övergivet mig eller känns det som att jag har övergivet dem.

Varför kan inte jag ha ett coolt party som en del andra har?

Varför är vi grupperade i olika grupper? De får ha fest men resten får inte ha en kul kväll tillsammans med andra. Vad har de gjort för att förtjäna det? Ingenting kan jag säga dig. Varför kan inte alla vi ha kul tillsammans.

Jag försöker stå ut varje dag att leva mitt liv, men det blir bara tyngre varje dag som går. Några minuter eller timmar från nu kanske jag inte känner såhär deprimerad men det kommer alltid tillbaka till mig. Jag vill ha någon här hos mig som kan prata med mig på riktigt och vill vara min vän.  Tydligen så har inte gud tillräckligt med änglar att ge till allihopa, så jag får vara utan.

//MVH Födelsedagsbarnet   

Ni hörde rätt jag fyller 21 år idag, men min dåliga hy är lika dålig och inte värre. Jag märker direkt ingen skillnad, men det kanske blir mer press på att man ska vara ute i arbetslivet vid det här laget och ha körkort.

Just nu lyssnar jag på One Republic - Apologize på youtube. Jag ska snart sova men tänkte jag skulle skriva min blogg först. Jag önska min födelsedag firrade mer än bara familjen. Synd att man inte hade en riktig fest så man träffa lite nya människor och bekanta. Men tydligen så ska jag leva ensam och försöka hålla ut detta tråkiga liv tills jag dör.