Det var i Mora, hon skulle prata om hur hon upplevde sin skolgång. Det var ganska spännande, för ibland kände man igen sig. Jag köpte tyvärr ingen bok av henne, men den finns ju i skolan, om jag vill läsa den.

Jag vill inte se dyslexi som ett problem, men ändå får man höra det hela tiden. Precis som vi ska bli behandlad olika. Vi är ju fortfarande unika människor, bara att vi inte skriver lika bra eller läsa lika bra. Vi behöver kämpa hårdare i skolan, men den skiten får vi väl ta. Vi kanske kommer ihåg det mer än pluggisar. Eftersom vi får nöta tills det sitter i vårat minne. Del kanske lär sig fort, men glömmer fort, efter provet.

Jag har inte själv valt att ha dyslexi direkt, så jag kan inte rå för att mina meningar inte blir MVG matrial.

Jag får aldrig ge upp, kämpa, kämpa, kämpa.

Aftonbladet.se

Ja har haft en jobbig dag, eftersom jag inte orkar göra någonting idag. Jag håller på med islam och krångliga frågor bara blockerar mig för att tänka logiskt.

Jag vet inte vart min energi har försvunnit och vart jag kan hitta den igen. Det kanske är så, när solen börjar dyka upp och man vill ha ledigt från skolan, för att njuta av dagarna i solen. Jag måste kämpa vidare till slutet.

oj! glömde nästan, finns någon tant som klagar om stora bröst, länken finns här 

Det var valborg igår, många hade kul, men jag tänkte mer på att när spriten tar slut och smällare, kommer alla gå hem. Det var rätt kul ändå, eftersom det var så många människor på campingen.

Någon trodde jag var polis eftersom jag hade hörlurar i mina öron och nykter. Ja, lite konstigt, kanske man kan tycka, men så var det. Jag träffade på min barndoms kompis, var riktigt länge sen man sa hej eller något till honom. Det blev inget snack alls. Han kanske inte kommer ihåg att han träffade mig igår, eftersom han var full. 

Det blev mycket glas på marken efter några hade sönder sina öl flaskor. Efter tolv, kom två kvinnliga poliskonstaplar och kollade om det fanns några mindreåringar som drack öl. Det var inte många kvar, eftersom de blev rädda för polisen. Jag behövde inte vara orolig eftersom jag var nykter och över 20 år.

Jag vet inte vad jag ska berätta mer om kvällen. Jag var som en okänd människa bland människorna, precis som jag har just vaknat ur en koma eller är ny inflyttad. Det blir så när man inte har några kompisar och håller sig gömn från allmänheten.